Äntligen!

En mulen dag i slutet av maj, anlände grävmaskinen äntligen till vår tomt. Den kom några dagar tidigare än vi väntat, så vi var ivriga som små barn att ta oss ut till tomten för att ta en titt på den. Grävmaskinsföraren kom genast fram till oss och presenterade sig när vi kom. Sånt gillar jag!
Man behövde inte vara någon expert för att se vad som fanns sig under markytan. Stenar, stenar och ännu mera stenar. Vi gick en runda runt tomten tillsammans med grävmaskinsföraren och funderade litet på hur vi skulle forma tomten.

Så här såg det alltså ut när vi senast lämnade tomten,

och efter några timmars grävande såg det ut såhär. Alla stenar som grävdes upp användes sedan som utfyllnadsmaterial på de ställen som skulle fyllas ut.


Det här kändes som en stor dag för oss. Äntligen hade byggprojektet kommit igång "på riktigt"!

Att göra lustiga paket,

Ytterligare en sak behövde fixas innan jordbyggarna kunde påbörja sitt arbete. Till den saken behöver man litet dräneringsslang och en bunt brädstumpar. Kan ni gissa vad vi behövde dem till?


Jo, vi hade ju valt att spara några träd på tomten och det är ju alltid en risk i sig att hugga ner skog och lämna några enstaka träd. Chansen att träden skall överleva är ju svår att bedöma men vi tänkte i alla fall försöka vårt bästa med att skydda träden.

Vi rådfrågade vår jordbyggare och han gav oss tipset att linda dränslang runt stammen och lägga ett varv med brädor som skydd utanpå. På det sättet förhindrar man att trädet "kvävs" under jordmassan och man skyddar stammen mot jordtrycket och eventuell skada av grävskopan. Sagt och gjort. Visst såg träden litet lustiga ut med sina paket runt stammen, men vi hoppas att det ökar deras chanser att överleva.

Vi märker ut byggområdet,

Innan jordbyggnadsarbetena kunde börja på tomten så hade vi några saker kvar att fixa. Det första var att märka ut själva byggområdet på tomten, dvs området där huset skall stå.

Vi började med att märka ut alla hörn på huset. Det blev ju några stycken eftersom det är ett vinkelhus.

Sen la vi ut linjekäppar utanför byggområdet. Detta för att man skulle ha något att gå efter vartefter man gräver ut området och käpparna försvinner.

Det tog en god stund innan vi var färdiga med jobbet, men jämfört med de dagarna vi samlade ris på tomten, så var det ju ett rent nöje att relativt hinderfritt kunna röra sig över tomten.

Ett svettigt moment,

Efter att staden avverkat på tomten inföll vårt första riktiga arbetsmoment, nämligen att samla ihop riset som lämnat kvar. Eftersom staden tar tillvara trädbeståndet, föreställde jag mig att vår uppgift skulle vara att samla ihop litet ris och sly som lämnat kvar här och där.

Man kan säga att jag var ganska oförberedd på att det s k "riset" bestod av enorma kvistar, halva granar och t o m hela träd. Till en stor del av kvistarna fick man faktiskt vara två för att orka släpa dem i den ojämna terrängen. I myggornas goda sällskap slet vi i flera dagar så att svetten lackade.

Det fanns ögonblick under dessa dagar när jag nästan var beredd på att ge upp. Mängden av ris verkade oändlig, men sakta sakta jobbade vi oss mot tomtgränsen. Det som sporrade oss var ju att man bit för bit började se hur tomten verkligen såg ut under allt ris.

Det som jag trodde skulle bli en nätt liten hög vid tomtgränsen kom att bli ett mindre berg med trädkronor och stammar. Vi anlitade UPM som avgiftsfritt kom och hämtade riset och det var nog med en viss lättnad vi till sist vinkade farväl åt det sista lasset.

Vårt första arbetsmoment var således avslutat. Vi var hyfsat nöjda med vår insats, men samla ris - ja, det har vi nog fått nog av för ett tag!

Att välja träd,

I april månad hade vårsolen äntligen smält den sista snön och vi kunde äntligen ta oss en titt på tomten igen. Eftersom vi hade bestämt oss för hustypen, ett vinkelhus, så var följande steg att ta ställning till tomtens utformning och välja vilka träd vi ville behålla. Om man arrenderar en tomt så står nämligen Vasa stad för avverkningen på tomten och den förmånen ville vi gärna utnyttja.

Vill man då spara några träd på sin tomt, så skall man tydligt märka ut vilka man vill behålla. Annars avverkas hela tomten. Vi resonerade så att det tar tiotals år för ett träd att växa upp, så vi ville gärna spara några extra för att senare kunna ta ställning till huruvida vi vill behålla dem eller inte. Naturligtvis försökte vi utvärdera deras överlevnadspotential också och där lär nog bara tiden utvisa om vi hade rätt eller fel i våra val.

Minns ni den stora tallen jag berättade om tidigare? Den fick såklart ett märke. Den var vi helt överens om att vi ville behålla. Några granar vill vi inte ha. De skuggar mycket och myggorna lär trivas bra i dem, så i slutänden märkte vi två tallar och några björkar på den sydvästra sidan av tomten och två tallar på den nordvästra sidan av tomten.

På gatsidan av huset fanns det inget att fundera på, där var det bara att ta bort allt. När vi var klara med våra val slog vi en signal till Vasa stad och en vecka senare såg det ut såhär:

Nu kunde till och med jag föreställa mig att man kunde tänkas placera ett hus här en vacker dag!

Över stock och sten,

En solig höstdag begav vi oss till tomten för att försöka mäta ut husets kommande placering på tomten. Innan vi slutligen skulle slå fast bottenplanen för huset ville vi nämligen se hur huset skulle "sitta" på tomten. Sen ville vi också börja fundera på själva utformningen av tomten och titta på vilka träd och stenar vi ville spara.

Förutom en välfylld picknickkorg hade vi rustat oss med måttband, märkningsband och sprayfärg.

Tomten var ganska ojämn vid den tidpunkten och jag kan ju medge att jag inte är till min fördel i oländig terräng (för att uttrycka det diplomatiskt). Så det blev en del pustande och stånkande från min sida medan vi sprang kors och tvärs över tomten för att märka ut husets alla hörnpunkter. Tänk så enkelt det hade varit med ett kvadratiskt hus!

Som tur fanns det rikligt med träd på tomten. Det blev liksom lättare att fästa banden då.

Här ser man vinkeldelen av huset som vetter mot baksidan av tomten.

Utsikten från terassen skulle se ut ungefär såhär. Fridfullt visst, men var skall man lägga solstolarna?

Efter några timmar hade vi till slut hela huset utmärkt. Speciellt för mig som hade svårt att uppskatta hur det skulle se ut med ett hus bland all skog, så var det riktigt nyttigt att märka ut huset såhär. Jag fick en mycket konkretare uppfattning av såväl huset som tomten.

Tidpunkten vi valde visade sig också vara riktigt välvald. Bara några veckor senare föll den första snön och den kom att ligga kvar hela vintern. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle ha varit att göra samma jobb i djup snö. Och bandet - ja, det hängde snällt kvar ända till våren.

Att hitta ett drömhus,

När vi hade smält nyheten att vi nu hade en tomt till vårt förfogande, stod vi inför nästa utmaning. Att välja ett hus. Hittills hade ju huset bara funnits i våra drömmar och då har man ju gränslöst med alternativ. Att nu verkligen komma till skott och bestämma sig för en specifik hustyp, ja det kändes plötsligt allt annat än enkelt.

nextgenhome.houseplans.com

Jag och maken var överens om att ett hus i New England stil kändes intressant. Vi gillade den liggande ytterpanelen och de stora fönstren med spröjs i rutmönster. Detaljplanen för vårt område sa att huset fick vara i ett eller två plan. Ett och ett halvt plan som är ganska allmänt, var alltså uteslutet. Vi gillade tanken med ett hus i två plan, så vi började titta oss runt efter sådana husmodeller.

gov.pe.ca

En annan intressant detalj var att arkitekten hade bestämt att alla hus på området skulle ha grönt tak. Det enda hus jag kom att tänka på med grönt tak var huset i TV-serien om Anne på Grönkulla. Först kändes idén med ett grönt tak väldigt främmande, men för att se saken ur ett positivt perspektiv, så behövde vi ju inte fundera på olika alternativ i just den frågan.

I juni 2010 hade vi vårt första möte med försäljaren Dan Blusi från Simons Element. Han berättade att Simons produktion är väldigt flexibel och bara vi berättar hurdant hus vi vill ha - ja då tillverkar de ett sådant åt oss. Det lät väldigt lovande.

Han tog en närmare titt på kartan över vår tomt och sa sedan: På den här tomten skulle ett vinkelhus passa bäst. Maken och jag tittade frågande på varandra. Ett vinkelhus? Det var då verkligen inte vad vi hade tänkt oss...

Att bygga på detaljplanerat område,

Fördelen med att bygga på detaljplanerat område, är att allt är färdigt planerat. Nackdelen med att bygga på detaljplanerat område, är att allting är färdigt planerat.

Skämt åsido, så finns det både för- och nackdelar med att bygga på detaljplanerat område. En av fördelarna är att man slipper byråkratin kring att ansöka om planeringsbehovsbeslut. Infrastrukturen inkluderande gator, vatten- och avlopp finns färdigt på områdena, när man börjar bygga.

Som ekonomisk fördel kan man också räkna att det finns möjlighet att arrendera tomten av staden. I initialskedet kan man alltså satsa pengen man skulle ha köpt en tomt för, på själva huset istället. De främsta nackdelarna är storleken på tomterna, närheten till grannarna samt vissa begränsningar på hurdana hus man får bygga på tomterna.

Vasa Stad gör upp en detaljplan för alla nya bostadsområden. I informationen om Lediga småhustomter kan man bekanta sig med de bestämmelser som enligt detaljplanen gäller för ett specifikt bostadsområde. Det är en god idé att bekanta sig med bestämmelserna redan innan man börjar planera huset. Detta för att bespara sig obehagliga överraskningar i ett senare skede när man kanske redan hunnit komma en bit i planeringsprocessen.

Det som göms i snö kommer fram i tö,

Den gångna vintern hade varit snörik och bjöd på många krispiga vinterdagar. Att ta farväl av Kung Bore var inte det enda glädjeämnet denna vår, utan i maj fick vi äntligen beskedet att vi blivit beviljade tomten vi hade ansökt om. Det var en omtumlande nyhet!

Eftersom snön legat djup på tomten vid våra tidigare besök, fick vi nu chans att undersöka tomten litet noggrannare. Det visade sig att höjdskillnaderna på tomten var ganska stora, i flera olika riktningar. Eftersom vi hade hört att jordbyggnadsentreprenaden kunde bli en dyr historia, beslöt vi oss för att låta en expert ta en titt på tomten, innan vi bestämde oss för om vi skulle reservera den eller inte.


En dag i maj träffade vi en jordbyggnadsentreprenör på tomten och tillsammans utvärderade vi hur man kunde forma tomten (eventuella terasseringar m.m.) och vi fick en preliminär uppskattning av kostnaderna. Vi var väldigt nöjda med mötet och kan varmt rekommendera andra att låta en sakkunnig titta på tomten redan i ett tidigt skede.

Vi sov några nätter på saken och i slutet av maj meddelade vi Vasa Stad att vi ville reservera tomten. Nu hade vi tagit det första steget mot målet. Vår resa kunde börja.

Kan tusen myror ha fel?

När det så småningom började sjunka in att vi faktiskt inte skulle komma att hitta vårt drömhus, började vi titta oss runt efter potentiella tomter. Vi åkte runt och tittade på flera olika tomter, men inte heller där, verkade det som det skulle bli enkelt att hitta en lämplig tomt. Så en dag på våren 2010 kom maken hem och berättade att han hittat en intressant tomt på ett alldeles nytt bostadsområde i Vasa. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg för att titta på tomten.



Tomten uppfyllde faktiskt de flesta av våra kriterier. Den vette mot väster (eftermiddags/kvällssol), den låg vid en stillsam gata och markbeskaffenheten var bra. Dessutom angränsade tomten till ett grönområde, så på gårdssidan av huset skulle man inte få några grannar. Maken tyckte den hade god potential. Själv var jag något tveksam. Hur jag än försökte hade väldigt svårt att föreställa mig ett hus bland den täta skog och se stora stenrösen som fanns på tomten.

Det som jag faktiskt fastnade för, var en vacker hög tall som stod i ena hörnet av tomten. Nere vid stammen fanns en stor myrstack, där det kryllade av myror. Om tusentals myror kunde bo här, kanske vi också kunde göra det?